”Hur kan man tro att det händer medicinska mirakel? Hur kan ett hjälpbehov försvinna över en natt?”
Förra helgen dog en kvinna med funktionshinder på en offentlig toalett i Malmö. Vi måste kunna förvänta oss mer av våra politiker, för de har makten över handikappolitiken och ska inte lämna ifrån sig den till tjänstemännen, skriver Veronica Hedenmark, styrelseordförande i VH assistansgruppen AB.
För någon månad sedan kontaktade jag i ett akut ärende en kommunal LSS-handläggare, alltså en person som handlägger ärenden enligt LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.
Det gällde en pappa som inte sovit en hel natt under de senaste arton åren på grund av sitt barns omfattande funktionshinder. Pappan hade nu nått bristningsgränsen och kände att han inte längre kunde gå i god för sig själv utan var rädd för sina egna handlingar.
Svaret jag fick av handläggaren var: ”Man måste ha en långsiktig och kortsiktig plan i livet så att det inte uppstår akuta situationer, ett beslut kommer tidigast efter jul”, samt en hänvisning till socialtjänsten.
Socialtjänsten i sin tur svarade: ”Har man ett funktionshinder och har haft sitt behov under så många år, vad är det då för akutläge som kan uppstå?”
De hänvisade oss tillbaka till LSS-handläggarna.
Förra helgen dog en kvinna från Vellinge ensam på en toalett i Hansagallerian i Malmö. Försäkringskassan hade några dagar före händelsen tagit beslut om minskad assistans. Med tanke på trenden hos kommunerna och Försäkringskassan – att dra in eller neka beslut om personlig assistans – kunde detta ha hänt var som helst i landet.
I Vellinge kommun, som i så många andra kommuner i Sverige, ligger LSS-ärenden som tickande bomber. Handläggare i kommuner och hos Försäkringskassan handlägger inte i tid och vissa kommuner vägrar att följa domslut gällande personlig assistans.
Samtidigt betalar kommunerna dyra konsulter för att utbilda sina handläggare i hur de ska begränsa och minska antalet assistanstimmar i beslut. För mig är det en avgörande värdegrundsfråga.
Försäkringskassan har också fått direktiv från regeringen att kostnaderna för den personliga assistansen måste minska, något som färgar all handläggning i dessa frågor. Man kan se att antalet assistanstimmar som beviljas har stagnerat.
Men hur kan man tro att det händer medicinska mirakel? Hur kan ett hjälpbehov försvinna över en natt?
1. Åtgärda den allvarliga kompetensbrist som finns hos handläggarna. En handläggare måste förstå sitt grundläggande uppdrag att hjälpa personen med funktionshinder och kunna lagstiftningen.
2. Se till att handläggningen blir mer effektiv och korta handläggningstiderna. När det finns ett komplett ärende med läkarintyg och så vidare borde handläggningstiden vara en vecka, inte minst tre månader, som det är idag. Observera att landets domstolar klarar handläggning inom en vecka med mål som inte kan vänta, då borde kommunerna och Försäkringskassan klara att handlägga ärenden på samma tid.
3. Använd konsulternas utbildningspengar till verklig utbildning. Släpp in personer med funktionshinder och deras anhöriga till LSS-handläggarna, våga ta del av verkligheten för att få förståelse för personer med funktionshinder och deras utsatthet.
4. Politikerna måste ta makten, hålla i frågan och inte släppa den till tjänstemännen. Idag är det LSS-handläggarna som styr, de sitter på beslutspositionerna och politikerna tror att tjänstemännen handlar rätt.
Vi måste kunna förvänta oss mer av våra politiker, för de har makten och de ska inte lämna ifrån sig denna makt till tjänstemännen. Det är politikerna som ska föra utvecklingen framåt inom handikappolitiken.
Veronica Hedenmark
